Heinrich Heine (1797-1856)
Föddes som son till en köpman. Studerade juridik vid universiteten i Bonn, Göttingen och Berlin. Hans kritiska poesi gav honom många fiender i Tyskland och 1831 flyttade han därför till Paris där han sedan levde till sin död. Preussen och Tyska förbundet förbjöd på 1830-talet Heines verk och böcker av honom togs bort från biblioteken och förstördes.
Heine umgicks under 1840-talet med Marx och Engels men var tveksam till de kommunistiska idéerna som kamraterna formulerade. Heine var emot envälde och despoti.
Under den nazistiska eran förbjöds människor att läsa Heines dikter och böcker av honom brändes på bokbål. Heine är också känd för att (långt innan nazismen tog form) ha sagt:
"Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor."
Här kommer några verser ur Heines långa, ironiska och politiska dikt Tyskland en vintersaga (1844)
Den berömda dikten (som är mycket längre än det du kan läsa här) är väldigt kritisk mot det Tyskland som Heine levde i fram till 1831. Han driver i dikten med det tyska politiska klimatet; med byråkratin och despotin som präglade samhällsapparaten. Han driver också med den starka nationalismen som växte fram i romantikens Tyskland. Det märks främst i stilen som Heine använder i sin dikt. Tänk dig att han härmar ett populärt sätt att använda språket för att göra sig lustig och driva med nationalromantiska poeter.
”Jag sov så gott som ett litet barn,
vid vars vagga en ängel snuddar.
Man vilar väl ingenstädes så mjukt
som på tyska fjäderkuddar.
Hur lång var ej natten, då sömnlös jag låg
på min hårda madrass i exilen.
Då tänkte jag ofta: Hur lyckliga I,
som på tyska dunbolstrar vilen.
Ja, gott det är i vår tyska bädd,
gott är det att sova och drömma.
Här känner den tyska själen sig fri,
liksom lyft ur sin jordiska gömma.
Den känner sig lyft och den svävar dit upp
mot ljusets eviga strömmar.
O tyska själ, vad din flykt är stolt
i dina nattliga drömmar!
Se, gudarna sitta bleka av skräck,
där du genom rymden dig svingar,
och mången stjärna du sopat bort
med dina vittfläktande vingar.
Fransoser och ryssar härska på land,
på havet britten gungar,
men luftens och drömmarnas rike är vårt,
där äro vi tyskar kungar.
Där äro vi herrar och hävda med kraft
den luftiga integriteten.
De andra folken därnere må
sen dela på hela planeten! … ”
Föddes som son till en köpman. Studerade juridik vid universiteten i Bonn, Göttingen och Berlin. Hans kritiska poesi gav honom många fiender i Tyskland och 1831 flyttade han därför till Paris där han sedan levde till sin död. Preussen och Tyska förbundet förbjöd på 1830-talet Heines verk och böcker av honom togs bort från biblioteken och förstördes.
Heine umgicks under 1840-talet med Marx och Engels men var tveksam till de kommunistiska idéerna som kamraterna formulerade. Heine var emot envälde och despoti.
Under den nazistiska eran förbjöds människor att läsa Heines dikter och böcker av honom brändes på bokbål. Heine är också känd för att (långt innan nazismen tog form) ha sagt:
"Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor."
Här kommer några verser ur Heines långa, ironiska och politiska dikt Tyskland en vintersaga (1844)
Den berömda dikten (som är mycket längre än det du kan läsa här) är väldigt kritisk mot det Tyskland som Heine levde i fram till 1831. Han driver i dikten med det tyska politiska klimatet; med byråkratin och despotin som präglade samhällsapparaten. Han driver också med den starka nationalismen som växte fram i romantikens Tyskland. Det märks främst i stilen som Heine använder i sin dikt. Tänk dig att han härmar ett populärt sätt att använda språket för att göra sig lustig och driva med nationalromantiska poeter.
”Jag sov så gott som ett litet barn,
vid vars vagga en ängel snuddar.
Man vilar väl ingenstädes så mjukt
som på tyska fjäderkuddar.
Hur lång var ej natten, då sömnlös jag låg
på min hårda madrass i exilen.
Då tänkte jag ofta: Hur lyckliga I,
som på tyska dunbolstrar vilen.
Ja, gott det är i vår tyska bädd,
gott är det att sova och drömma.
Här känner den tyska själen sig fri,
liksom lyft ur sin jordiska gömma.
Den känner sig lyft och den svävar dit upp
mot ljusets eviga strömmar.
O tyska själ, vad din flykt är stolt
i dina nattliga drömmar!
Se, gudarna sitta bleka av skräck,
där du genom rymden dig svingar,
och mången stjärna du sopat bort
med dina vittfläktande vingar.
Fransoser och ryssar härska på land,
på havet britten gungar,
men luftens och drömmarnas rike är vårt,
där äro vi tyskar kungar.
Där äro vi herrar och hävda med kraft
den luftiga integriteten.
De andra folken därnere må
sen dela på hela planeten! … ”